Krigsrisken

USA mot Nordkorea – så skulle kriget sluta

USA tränar för ett överraskningskrig mot Nordkorea.

Kirurgiska angrepp ska slå ut kärnvapenanläggningar och missilbaser.

Samtidigt sätts specialtränade elitsoldater in för att ”halshugga” Nordkoreas ledare – inklusive diktatorn Kim Jong Un.

Länge räknade USA med att ett andra Korea-krig skulle likna det första – stora konventionella styrkor från Nordkorea skulle invadera Syd, och efter en blodig kampanj tryckas tillbaka av Sydkorea med hjälp av stora amerikanska förstärkningar.

Scenariorna beskrevs i en hemlig samling operationsplaner – OPLAN 5027.

Men sedan några år har fokus skiftat.

I mars 2017 tränade över 300 000 amerikanska och sydkoreanska soldater på att utföra den senaste hemliga planen – OPLAN 5015.

Enligt rapporter i sydkoreanska medier innehåller planen alternativ för kirurgiska angrepp mot Nordkoreas kärnvapen- och missilanläggningar – liksom ”halshuggningsräder” för att slå ut Nordkoreas ledarskikt. Enligt tidningen JoongAng Ilbo ska Kim Jong Un vara ett av målen.

Sedan Nordkorea testade sitt första kärnvapen 2006 har USA dragit slutsatsen att den traditionella strategin inte räcker. Istället har jakten på Kim Jong Un och hans närmaste krets blivit USA:s viktigaste mål i ett framtida krig, skriver Vice och hänvisar till intervjuer med militärer som deltagit i krigsplaneringen.

Tusentals särskilt utbildade amerikanska och sydkoreanska kommandosoldater spelar en viktig roll, men USA räknar även med att behöva slå ut kommunikationer elektroniskt, stänga elnätet och precisionsbomba silos eller andra anläggningar.

I förra årets upplaga av jätteövningen ”Foal Eagle” tränade bland andra amerikanska arméns Rangers, Delta Force och flottans Seal Team Six – förbandet som dödade Usama Bin Laden – på att slå ut Nordkoreas ledare, rapporterade nyhetsbyrån Yonhap.

– Ett större antal och mer varierade amerikanska specialstyrkor kommer att delta i årets ”Foal Eagle”- och ”Key Resolve”-övningar, och träna på att infiltrera Nordkorea, slå ut Nordkoreas krigsledning och demolera militära nyckelanläggningar, sa en anonym sydkoreansk militär till Yonhap.

USA förnekar att man övar på halshuggningsräder, enligt Pentagons talesperson Gary Ross.

Klart är dock att Nordkorea numera övervakas minutiöst, dygnet runt. USA stämmer löpande av 1 400 olika indikatorer på förestående nordkoreansk aggressivitet och information som hämtas från satelliter, ubåtar, flygplan, drönare och cyberövervakning söks igenom efter minsta tecken, skriver Vice.

Det kan röra sig om att mäta aktiviteten runt Jim Jong Uns hem, mängden elektronisk information som rör sig i militärens kanaler, trafik på vägarna, seismisk aktivitet, hur många flygplan som är i luften eller skepp utanför hamnar. 700 platser – militärbaser, flygfält och underjordiska bunkrar – övervakas dagligen.

– Det finns inte ens mus som kilar över den demilitariserade zonen utan att någon tar notis, säger en analytiker som Vice talat med.

Det mest kontroversiella med OPLAN 5015 är att den rapporterats innehålla planer för ett förebyggande angrepp – redan innan Nordkorea gått till anfall.

Den amerikanska analysfirman Stratfor beskriver i en rapport hur ett överraskande anfall skulle kunna gå till:

USA skulle – utan att upptäckas – kunna samla ihop 34 toppmoderna stealth-flygplan för attacken mot Nordkorea: 10 B2-bombare och 24 stycken jaktflygplan, F-22 Raptor.

Mot dessa avancerade plan skulle Nordkoreas luftförsvar inte ha något att sätta emot.

– Styrkan är föråldrad och i stort sett oförmögen att på ett fullgott sett försvara sig mot eller ens upptäcka stealth-flygplan som B2-bombaren eller F-22-jaktplanet, skriver Stratfor.

Kryssningsmissiler av typen Tomahawk skulle sannolikt också användas.

Stratfor beskriver hur två ubåtar i Ohio-klassen kan parkera utanför Nordkorea, lastade med sammanlagt 300 BGM-109 Tomahawk-missiler. Kryssare och jagare från den 7:e flottan, som redan är stationerad i Japan, skulle kunna bidra med ytterligare 300 kryssningsrobotar.

Givet perfekta underrättelser skulle denna slagkraft räcka för att slå ut Nordkoreas kärnvapenprogram och alla missiler i en enda attack, skriver Stratfor.

Men det är knappast sannolikt att USA skulle ha perfekta underrättelser.

Nordkorea lägger stora resurser på att dölja sin militära verksamhet, flera rapporter talar om mer än 10 000 underjordiska anläggningar.

Realistiskt kan inte USA vara säkert på hur många massförstörelsevapnen är och var de finns, och ännu mindre helt lyckas slå ut dem alla i en enda attack.

– Det enda sättet att – med absolut säkerhet – lokalisera och förstöra alla delar av Nordkoreas kärnvapenprogram är genom en markinvasion, skrev en representant för USA:s Joint Chiefs of Staff, konteramiral Mike Dumont, i oktober som svar på en fråga från två kongressledamöter.

Men det är knappast en enkel uppgift.

Forskaren Bruce W Bennett skriver i en rapport från tankesmedjan Rand att det skulle behövas två amerikanska brigader, plus understödjande förband – motsvarande alla amerikanska markstyrkor i Sydkorea i dag – att enbart ta kontroll över kärnkraftsanläggningen Yongbyon, där flera högt prioriterade fabriker ligger.

Yongbyon ligger norr om huvudstaden Pyongyang, bara 320 kilometer från gränsen till Sydkorea.

Ändå skulle det ta minst fyra veckor att ta sig dit – förutsatt att den nordkoreanska regimen redan kollapsat och amerikanerna mötte minimalt motstånd, skriver Bennett.

I grunden är alla militära alternativ mycket osannolika, enligt John Rydqvist, säkerhetspolitisk analytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).

– Det finns inget konkret militärt svar på vare sig Korea-problematiken i stort, eller på kärnvapenproblematiken. Det går inte att slå ut kärnvapenprogrammet militärt och det går inte att återförena Korea militärt, säger John Rydqvist till Aftonbladet.

– Ingen vill ha ett fullskaligt krig på Koreahalvön, för det skulle bli förödande, och ha potential att sprida sig på ett mycket obehagligt sätt.

Den välrenommerade tankesmedjan International Institute for Strategic Studies (IISS) uppskattar att Nordkoreas aktiva styrkor består av 1 190 000 man. Armén är världens fjärde största och består av över en miljon man fördelade på 12 kårer. Huvuddelen av styrkorna (nio kårer) är infanteri, två är mekaniserade och en kår har ansvar för försvaret av huvudstaden.

Till det kommer på pappret ansenliga reserver om 7,7 miljoner man – upp till 30 procent av landets befolkning – men deras stridsvärde är tveksamt.

Armén har tillgång till ungefär 3 500 stridsvagnar, 2 500 pansarfordon, mer än 8 500 artilleripjäser och 5 100 raketartilleripjäser.

Varje angrepp mot Nordkorea riskerar att mötas av en intensiv eldstorm.

Två tredjedelar av Nordkoreas tiotusentals artilleripjäser är positionerade för att slå mot mål i Sydkorea, enligt en rapport från Center for Strategic and International Studies (CSIS).

Det betyder enligt Global Security att de kan vräka ner 10 000 granater och raketer i minuten över Seoul, en av världens största städer.

– Utan att behöva flytta en enda soldat kan Nordkorea genomföra en förödande attack mot Seoul, säger tidigare CIA-analytikern Bruce Klingner till Newsweek.

Mike Winnerstig, säkerhetspolitisk analytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI):

– Om USA skulle slå ut Nordkoreas kärnvapenresurser skulle de också, ur ett militärt perspektiv, behöva slå ut framgrupperat artilleri nära gränsen och andra kapaciteter som hotar Sydkorea och de amerikanska trupperna där. Då blir det fullskaligt krig på riktigt, säger Mike Winnerstig.

Experterna är oense om hur mycket skada Nordkoreas artilleri faktiskt kan göra.

Mark Hertling, pensionerad armégeneral och numera analytiker på CNN, menar att USA skulle behöva flera veckor av flygattacker för att slå ut hotet.

Enligt Chuck Wald, tidigare flygvapengeneral och strategisk planerare för USA:s Joint Chiefs of Staff, handlar det snarare om minuter.

– Jag skulle sätta ihop en plan där vi använder varenda tillgänglig resurs vi har i form av bombflygplan, och jaktflygplan också för den delen, säger han till Washington Examiner.

– Jag skulle banka artilleriet sönder och samman till det inte finns något kvar. De kan få iväg några skott, men om du gör det med rätt timing kan de få några minuter, men de kommer inte att få några timmar att skjuta på Seoul, säger Chuck Wald.

Klart är att USA:s och Sydkoreas tekniska överlägsenhet är stor. Stridsvagnarna är modernare och bättre skyddade, har mörkersikten och fungerar i alla väderlekar.

Många av Nordkoreas vapensystem har inte uppdaterats sedan 1970-talet. Nordkoreas vanligaste stridsflygplan är exempelvis MiG-21, som började bli utdaterad redan på 1960-talet.

Den lätthet med vilken USA svepte undan Iraks tekniskt underlägsna arméer 1991 och 2003 är ett dåligt omen för Nordkorea.

Det är också tveksamt om Nordkorea har tillgång till tillräckligt med resurser – till exempel olja – för att faktiskt utkämpa ett modernt krig.

– Nordkoreanerna vet att de till slut får stryk om de börjar marschera söderut. Allt handlar om ett spel där Nordkorea försöker få acceptans från USA, för att säkra Nordkoreas fortlevnad och Kim-klanens fortsatta maktinnehav, säger John Rydqvist.

Sydkorea har också ansenliga styrkor till sitt försvar, uppskattningsvis 628 000 aktiva soldater, 2 400 stridsvagnar, drygt 3 000 pansarfordon och mer än 11 000 artilleripjäser.

USA har 28 500 man stationerade i Sydkorea. På marken finns en tung brigadstridsgrupp, som roterar in några månader i taget.

Enligt de senaste siffrorna från United States Pacific Command (USPACOM) består den totala amerikanska militära närvaron i Stilla havs-regionen av 375 000 man (militärer och civilanställda), runt 200 skepp och nära 1 100 flygplan.

Marinkåren har två expeditionsstyrkor, bestående av runt 86 000 man och 640 flygplan.

Flygvapnet består av 46 000 man och runt 300 flygplan.

Armén består av 106 000 man.

Specialoperationskommandot består av 1 200 man.

– Nordkorea fortsätter att vara en potent militärt hot, men de har inte förmågan att återförena halvön med våld, sa general Walter L. Sharp, tidigare amerikansk befälhavare i Korea, i ett tal 2010.

John Rydqvist säger att USA visserligen kan vinna ett krig i Nordkorea, men att ingen skulle tjäna på det.

– USA kan förinta vem som helst, men det är meningslöst att säga. De alternativ som inte leder till okontrollerad eskalation är ganska begränsade. Min bedömning är att de defensiva har störst möjlighet till eskalationskontroll. Det är därför man för fram sitt missilförsvar, säger John Rydqvist.

Om Nordkorea i framtiden skulle fästa en kärnstridsspets på en missil, skulle det dock kunna leda till en amerikansk attack, säger han.

– I så fall slår man till preventivt precis innan den ska användas. Man skickar in en B2-bombare, slår ut den konventionellt och försöker påverka allt annat så lite som möjligt, säger John Rydqvist.

Reporter