Kvinnorna
Ingen makt – men tjänar mest pengar
85 procent av dem som flyr från Nordkorea är kvinnor.
De flyr ett patriarkalt samhälle där männen styr staten, har alla toppjobb och där sju års värnplikt är obligatorisk.
Men under ytan har kvinnorna fått en ny roll: på den svarta marknaden är det de som drar in hushållens pengar.
Lee So Yeon anmälde sig till Nordkoreas armé som frivillig. Hon var 17 år, året var 1992 och den stora hungersnöden härjade. Kvinnlig värnplikt var inte obligatorisk då, men hon lockades av löftet om ett garanterat mål mat om dagen.
I tio år sov hon underst i en våningssäng, i samma rum som runt 25 andra kvinnor.
Bäddarna var stoppade med risskal, som sög upp åratal av svett och kroppsodörer. Lukten var inte behaglig, och blev inte bättre av att kvinnorna inte kunde tvätta sig ordentligt.
– Det finns inget varmvatten. De kopplar en slang till en bergsfors och vattnet kommer direkt från slangen.
– Vi brukade få grodor och ormar genom slangen.
Kvinnornas fysiska träning var inte lika rigorös som männens. I gengäld tvingades de sköta matlagning och städning, som männen slapp.
– Nordkorea är ett traditionellt mansdominerat samhälle och traditionella könsroller finns kvar, säger Juliette Morillot, som skrivit ”Nordkorea i 100 frågor” på franska, till BBC.
Likt de flesta avhoppare från armén säger Lee So Yeon att hon själv aldrig våldtogs under sin tid i uniform – men att det hände många av hennes kamrater.
– Kompanichefen brukade stanna i sitt rum på enheten efter dagens slut och våldta de kvinnliga soldaterna under hans kommando. Det hände gång på gång utan slut, säger Lee So Yeon.
2015 meddelade staten att alla kvinnor nu skulle göra sju års värnplikt. Män gör 10 år, världens längsta obligatoriska tjänstgöring.
Uppskattningsvis bär 40 procent av alla kvinnor mellan 18 och 25 år uniform, en siffra som väntas stiga.
Kvinnors status i Nordkorea är låg. De diskrimineras inom utbildningsväsendet, utsätts för sexuella övergrepp på arbetsplatserna och misshandlas i hemmen, enligt FN:s kommitté för avskaffandet av diskriminering av kvinnor.
Det är därmed inte förvånande att 70 procent av de 31 000 personer som lämnat Nordkorea för Syd sedan Koreakriget är kvinnor.
2017 var siffran 85 procent.
Nordkoreanska arbetare på en strumpfabrik i Pyongyang den 9 januari 2017. Foto: AP
En sömmerska syr strumpor på en fabrik i Pyongyang, den 9 januari 2017. Foto: AP
Kvinnor dekorerar centrala Pyongyang med flaggor, den 7 maj 2016. Foto: AP
Kim Il-Sung-torget sopas rent efter den stora militärparaden den 15 april 2017. Foto: AP
Kvinnliga soldater i den stora militärparaden den 15 april 2017. Foto: AP
En anställd på Mirims flygklubb bär en hjälm över landningsbanan, den 16 oktober 2016. Under 2016 kunde vissa nordkoreaner för första gången ta korta flygturer över huvudstaden, ett led i Kim Jong-Uns löfte att erbjuda folket mer moderna fritidssysselsättningar. Foto: AP
Bönder jobbar på fälten nära huvudstaden Pyongyang, den 13 oktober 2005. Foto: AP
En servitris bär en bricka med öl på Mansugyo läskrestaurang i Pyongyang, den 20 december 2012. En ombyggnad av den klassiska restaurangen – som erbjuder sju olika sorters öl – beordrades av Kim Jong-Un själv. Foto: AP
En nordkoreansk trafikpolis på sin post, den 22 oktober 2014. Foto: AP
En konduktör väntar på ett tunnelbanetåg på en plattform i Pyongyang, den 22 augusti 2015. Foto: AP
Jo Myong Sim, 42, har arbetar på grönsaksfarmen Chilgol utanför Pyongyang i 15 år. Här sprutar hon gödningsmedel på grödorna, den 24 oktober 2014. Foto: AP
Kim Jin Ok, 25, matar fiskarna på en fiskfarm i Pyongyang den 17 april 2017. Foto: AP
En kiosk som säljer gåvor och blommor i Pyongyang den 16 juni 2017. Foto: AP
En kvinna väntar i regnet utanför en restaurang, den 25 juli 2015. Foto: AP
Flyktvägen går typiskt via Kina, vidare till Laos, Vietnam eller Thailand och sedan till Sydkorea.
Många har motiverats av de tv-program som smugglats in i landet på dvd-skivor eller USB-minnen. I de sydkoreanska såporna får kvinnor prata fritt och bära moderiktiga kläder.
– Deras livsstil var väldigt bekymmerslös. Om de ville göra något så gjorde de det. Om de ville resa någonstans så reste de. Jag kunde se att deras liv var mycket friare än i Nordkorea, säger Yoon Ok, en kvinnlig avhoppare, till USA Today.
Men alla flyr inte till frihet, utan fastnar i prostitution eller arrangerade äktenskap.
– Historiskt har det största inflödet av kvinnor från Nordkorea till Kina varit för sexhandel och giftermål, säger Sokeel Park, en av cheferna för Liberty in North Korea, en organisation som hjälper flyktingar i Kina, till USA Today.
De som flytt och återvänder skickas regelmässigt till brutala fångläger, där de riskerar att utsättas för sexuella övergrepp av vakterna, enligt FN:s kommitté för avskaffandet av diskriminering av kvinnor.
Kvinnor är i stort sett uteslutna från höga positioner i staten. Den enda kvinnan i någon typ av ledande ställning är Kim Jong-Uns syster Kim Yo-Jong.
Paradoxalt nog har detta gett kvinnor viktiga roller på den informella marknad för dagligvaror som växt fram på 2000-talet.
– Den här marknadsekonomin har primärt drivits av gifta kvinnor som har haft utrymme i sina liv för att engagera sig i den typen av arbete, eftersom de inte är tvungna att dyka upp på sina statliga jobb, vilket män måste göra, säger Heather Barr, kvinnorättsforskare på Human Rights Watch till USA Today.
Kvinnornas inkomster är småsummor, men ändå oftast mer än männens, eftersom de senare sitter fast på lågbetalda statliga jobb.
2015 uppskattade forskare vid det sydkoreanska återföreningsinstitutet att kvinnor står för 70 procent av hushållens inkomster.
– Levnadsstandarden i Nordkorea är nu beroende av kvinnors förmågor och färdigheter, inte av staten. Kvinnor ersätter staten via marknadsekonomin, säger Kim Eun-Ju, chef för Center for Korean Women and Politics i Seoul till Reuters.
Den grå marknadsekonomin är inte direkt laglig, men allmänt accepterad, och görs möjlig av korrupta tjänstemän.
– Om du vill leva bättre där uppe bör du bli en kvinna som säljer saker på marknaden eller gifta dig med en man som lever på mutor och skatter från dessa kvinnor, säger Kim Min-Jung, en avhoppare som driver en matchmaking-sajt för 1 500 kvinnor som lämnat Nordkorea, till Reuters.
